15 oktober: Bert Hassell, del 12
Idag är det den 15 oktober, och för 88 år sedan, den 15 oktober 1928, anlände Bert Hassell och Parker Cramer äntligen till New York, efter en strapatsrik resa.
Innan fartyget som tog dem från Köpenhamn via London kom fram till New York, hade det dock lagt till i Halifax, Nova Scotia i Kanada. Där hade Berts fru Rosalie och två av de tre barnen, sönerna Victor, 5 år och John, 3 år, mött upp. I deras sällskap var också 15-åriga Sigrid Carlson, också från Rockford. Tillsammans med Berts andrepilot Parker Cramer, mekanikern Elmer Etes och forskarna från William Hobbs Grönlandsexpedition, reste de den 13 oktober vidare med båten mot New York.
Till New York anlände man den 15 oktober, och där togs man emot av en delegation bestående av New Yorks ställföreträdande borgmästare Joseph McKee med personal och en delegation från flygarnas hemstad Rockford som inkluderade borgmästare Burt Allen. Delegationen som representerade New York överlämnade medaljer till flygarna. Dagen efter reste Bert och Parker med sällskap till Washington, D.C., där de först träffade Republikanernas presidentkandidat Herbert Hoover på hans kampanjkontor, och senare på dagen även president Calvin Coolidge.
Det faktum att de hade träffat Hoover före Coolidge kommenterades i The Constitution Tribune den 8 november med att Hoover numera överglänste presidenten, som ”inte hade blivit särskilt entusiastisk” över att hamna i skuggan av honom. Foton togs vid båda tillfällena, men det hade varit dem på flygarna och Hoover som tidningarna i Washington använde. När Hugo Eckener, som kommit till USA med den första kommersiella passagerarflygningen över Atlanten i zeppelinaren Graf Zeppelin samma dag som Hassell och Parker kom till New York, träffade presidenten strax efteråt ville Coolidge inte ens vara med på bild. Den 6 november blev Hoover vald till USA:s näste president.
På kvällen återvände sällskapet till New York, och dagen efter, den 17 oktober, reste man vidare mot Chicago och Rockford med ett specialchartrat tåg. På Chicagos Union Station möttes de av Berts mor Elisabeth, som grät glädjetårar mot sin sons axel. Där var återigen också Rockfords borgmästare Burt Allen samt en delegation från hemstadens handelskammare, som finansierat resan, och journalister. Bert linkade lite på grund av att hans fötter hade blivit förfrusna under tvåveckorsvandringen på Grönland, men han berättade för United Press utsände att han fortfarande var övertygad om att Grönlandsrutten var den bästa till Europa. På plats var också Chicagos borgmästare Reed Landis, och hela sällskapet fortsatte till Chicagos stadshus, där de träffade fler representanter för staden. Skaror av åskådare följde dem när de åkte genom staden i öppen bil.
Strax efter lunch den 18 oktober lämnade Bert och Parker med Elmer och det övriga i sällskapet så Chicago med ett specialchartrat tåg, och klockan 15.45 på eftermiddagen kom de äntligen hem till Rockford igen, efter att ha varit på en osannolik resa under två månader. De fick ett mottagande som hjältar av Rockfords invånare, som slutit upp i massor. Sedan tidigare hade borgmästaren lovat att dagen skulle bli en helgdag, och 50 000 av stadens 65 000 invånare beräknades vara ute på sta’n och fira. Från fönstren regnade konfetti bestående av kontorspapper, serpentiner av telegrafpappersremsor, tidningspapper och sidor utrivna ur telefonkataloger. På kvällen bjöd staden flygarna på bankett, och Rockfords handelskammare lovade att ställa upp och finansiera ännu ett försök att nå Stockholm via Grönland och Island.
Epilog följer…
