web analytics
10 februari: En bön för fattige Johannes Holmqvest

10 februari: En bön för fattige Johannes Holmqvest

Idag är det den 10 februari, och för 149 år sedan, den 10 februari 1870, bad Johannes Svensson i Södra Sandsjö prästen allra ödmjukast om ett prästbetyg till Johannes Holmqvist.

Källa: ArkivDigital, Södra Sandsjö (G) HI:1 (1796-1905) Bild 76.

”Holmahult den 10 Februarj 1870

Goda Härr Pastor. Jag kan intet unsleppa att bedja En bön För, Fattige Johannes Holmqvest under Hämningsmåla, att Härr Pastor welle af nåd och Barmhartiget jälpa honom med ett sådant präst-Betyg så att han kan komma nogonstans och fåsig arbete, jag tror och hoppas att ingen Förargelse kan förrekomma om han Finge Ett betyg så att vi kunde sleppa honom. Jag beder En bön för honom och förynkas mig storligen, här fårhan intet nogot arbete utan Fryssa och svälte, ingen kan hjelpa saken utan Härr Pastor. Jag får äfven bedja omursekt för met Dristiga Företag Teknat i Hast af

Joh.  Svensson”

Hela det korta brevet andas omtänksamhet om Johannes Holmqvist…om det inte vore för det lilla ordet ”sleppa”, som smugit sig in. Vill Johannes Svensson sin namne väl, eller vill han egentligen bli av med honom…?

Johannes Holmqvist hade ett tufft liv. Han var född i en backstuga i Södra Sandsjö 1828, och var inte ens ett år gammal när hans far, Magnus Petersson, avled hastigt av slag, 40 år gammal. Mamma Maja blev nu änka vid 37 års ålder, och stod ensam med fem barn på mellan tolv och knappt ett år. 1834 gifter dock modern om sig, med den tolv år yngre artilleristen Nils Olsson Sturle, som själv förlorat sin unga hustru ett år tidigare. Han flyttar in i backstugan med sin lilla dotter. Nu blir det trångt, och Johannes bror, 17-årige Samuel, flyttar ut. Samma sak gör 15-åriga Cajsa året därpå. När Johannes lämnar hemmet och vart han tar vägen vet vi inte; när den nya husförhörslängden påbörjas 1841 finns han inte längre skriven med resten av familjen. Sannolikt har han dock inspirerats av styvfadern, och tillbringar några år som gardist och artillerist.

1853 dyker han upp igen i Södra Sandsjö, från obestämd ort, och förs in på listan med sockenbor utan bestämd bostad. Bestämd bostad har han dock, vilket visar sig i marginalanteckningen: ”f.d. marinsoldat – varit häktad för delaktighet i stöld -53 enl egen uppgift på fästning.” Han sitter på Karlsborgs fästning till 1856, då nästa anteckning förs in i husförhörslängden: ”ankom 56 fr. Carlsborg med betyg, och bevis julii 56, att han är straffad för 1. resan stöld och på fästningen f[ör]hållit sig oredligt.” Ajajaj Johannes, det där låter inte bra!

Källa: ArkivDigital: Södra Sandsjö (G) AI:13 (1851-1856) Bild 443 / sid 429.

I november 1857 gifter han sig med änkan Eva Tall, som är ett par år äldre än han själv. Tre år tidigare hade hon förlorat både maken och den halvårsgamle sonen till rödsoten inom loppet av två veckor. In i äktenskapet med Johannes har hon med sig femåriga dottern Mathilda Charlotta, som Johannes nu blir styvfar till. Tillsammans får Johannes och Eva dottern Emma Carolina i maj 1859. Som stadgad familjefar har Johannes nu all anledning i världen att sköta sig, men icke. I februari 1860 blir han dömd för fylleri, vilket till råga på allt tilldragit sig en söndag, och han blir därför dessutom dömd för sabbatsbrott; en överträdelse som lägger till tio daler på straffet för fyllan, i enlighet med 1734 års lag.

Sonen Carl Edvard föds hösten 1863, och det verkar faktiskt som att Johannes sköter sig. Hustrun Eva är dock inte riktigt kry. Hon plågas av maglidande, och åkomman tar hennes liv i april 1869. Nu rasar Johannes liv samman. Styvdottern Mathilda Charlotta, nu 17 år gammal, stannar hemma i backstugan ytterligare halvtannat år, och hjälper förmodligen till med hushållet och halvsyskonen, nu 10 och 6 år gamla. Det är nu Johannes Svensson ber prästen om ett gott betyg till Johannes Holmqvist, så att han kan lämna socknen och skaffa arbete och försörjning. Johannes får sitt betyg, och far iväg. Han kan dock inte ta hand om Emma Carolina och Carl Edvard i sin frånvaro, och de blir fosterbarn hos olika familjer i Södra Sandsjö.

Johannes synder glöms inte bort. Här husförhörslängden från 1861-1870, med anteckningar om när han fått arbetsbetyg, bland annat den 10/2 70.
Källa: ArkivDigital: Södra Sandsjö (G) AI:15 (1861-1870) Bild 85 / sid 72.

Johannes får arbetsbetyg nästan varje år framöver, och kan på det sättet försörja sig. Det oregerliga sinnet verkar han kunna hålla i schack under decennier, men 1894 bränner det till igen. Johannes har hunnit bli 66 år, klarat sig igenom kolera- smittkopps- och rödsotsepidemier, undvikit att supa ihjäl sig, och levt längre än de flesta vid den här tiden. Då hamnar han i slagsmål, och döms i februari för ”misshandel med lifsfarligt vapen till straffarbete under 1 år”, som det står i husförhörslängden. Han blir dock frigiven redan i november samma år.

”dömd för misshandel med lifsfarligt vapen till straffarbete under 1 år 23/2 94. frigifven 29/11 94.”
Källa: ArkivDigital: Södra Sandsjö (G) AI:21 (1891-1895) Bild 84 / sid 69.

När han kommer ut från fängelset hamnar han på Västra Veramåla fattighus i Södra Sandsjö socken. Där avslutas hans dagar den 13 september 1898.

Vad ska man då dra för slutsatser om Johannes Svenssons intentioner den där gången 1870? Förmodligen hade hans bön om arbetsbetyg till Johannes Holmqvist dubbla syften. Dels genuin omtanke om att Johannes skulle få ordning på sitt liv och kunna försörja sig, dels att få ”sleppa” en av socknens olycksfåglar, som kanske inte alltid var så lätt att ha att göra med.


Comments are closed.