web analytics
17 december: Svenskarna som ersatte slavar, del 10

17 december: Svenskarna som ersatte slavar, del 10

Idag är det den 17 december, och för 153 år sedan, den 17 december 1865, anlände ett tåg med emigranter till Chicago. Bland de svenska resenärerna fanns några personer som hade lyckats ta sig ifrån eländet de råkat ut för i trakten av Richmond, Virginia.

Tidningen Hemlandet skriver den 20 december:

”Flyktingar från Richmond

Såsom merändels är förhållandet med emitranttågen, inkom ett sådant på sistlidne Söndags morgon. Det medförde twenne från Richmond undsluppne, den ene med familj. De hade warit der sedan den 22 Aug. då de foro från New-York söderut. Mannen med familj, hustru och fyra barn, war Carl Fredrikson från Ukna i Calmare län. Hade warit sjuk och war ännu blek. Den andre war C. G. Petterson, Bruksbokhållare från Hjerserum i samma trakt. Med dem war i sällskap från New-York Jöns Nilsson från Fjelkinge i Skåne.

Petterson war i Richmond alldeles utan arbete och hade derför för sig och familj fått respenningar af Handl. Lundin af de medel, som nedskickats af pastor Witting. Han fick gå före Hammarström*, emedan denne med sin son hade temligen god arbetsförtjenst.”

Tidningsredaktören befinner sig numera i en situation som han delar med många andra som på eget initiativ samlat in pengar till ett behjärtansvärt ändamål, utan att i förväg ha någon genomtänkt plan eller ett bestämt mål för pengarna.

”Wi hafwa ännu icke afskickat några af de medel landsmän insändt till oss, utom de till Olof Brinck bestämda. När de flyktige komma hit, äro wi nemligen i ny förlägenhet, hwart wi skola wisa dem för att få arbete. Kan sådan anwisning gifwas, skola wi straxt afsända respenningar för Hammarström eller andre. Eljest wänta wi otåligt på wårt bref till mr Bergqwist, skomakaren i Richmond hwilket wi weta wara framkommet.”

Det var dock inte alla skandinaver som hade råkat illa ut i Virginia. C.G. Petterson, som var med på tåget till Chicago, hade fått anställning hos en lyckosam norrman.

”Petterson hade haft plats hos norrmannen Soop, hwilken jemte aktier i en kolgrufwa hade en butik. P[etterson] tjenade för en rätt wacker lön, men den 15 Now. dog Soop och P[etterson] war ej allenast utan plats, utan äfwen i saknad af medel, då han först efter boets utredning kan utfå sin fordran. Att han utfår den, bör ej lida twifwel, då Soop som warit i landet fyra a fem år derunder samlat en betydlig förmögenhet, hwilken skickas till hans familj i Norge, dit återskickad wid krigets utbrott. P[etterson] hade emellertid måst resa hit på förpantning af ett par tillhörigheter, som tillswidare kunde undwaras.

Följeslagaren från New-York, Nilson, hade warit i tjenst hot en tysk, tolf mil från nämde stad, men hade haft det föga bättre än de till Richmond bortförde. Han hade tjenat i tre månader för en lön af 12 doll[ar] i månaden, men sedan blifwit sjuk och nästan lika lång tid legat på ett sjukhus der han betalade för sig och hans lilla behållning på 5 doll. när åtgick.”

Ur askan i elden, kan man säga om Pettersons och Nilsons första kontakt med Chicago, men de insamlade medlen börjar komma till nytta.

”De hade illa nog inkommit på Michigan Southern, illa nog säga wi, ty der fick ”Challie” fatt i dem och förde dem till sitt tyska kroghål med sitt kroglarm, skojeri och prejeri. De hade dock gått undan mera helskinnade än somlige andra, warande blott skyldige 80 cents personen för twå måltider mat. Penningar måste föresträckas dem till betalande af denna skuld och de herbergerades nu i skolhuset. Widare hjelp till föda måste de hafwa, tills de kunna får förtjenst. Wi hafwa tagit och tänka taga hwad som behöfwes af det sammanskjutna.

Emellertid har den öfwertygelsen alltmer mognat hos oss, att hjelpen borde åtminstone icke helt och hållet bortskänkas, utan såsom lån återbetalas, när de behöfwande blifwa i tillfälle. Borde icke hwad som sammanskjutits, och som wi hoppas ännu skall tillkomma, blifwa en grundfond för den föreslagna lånekassan för emigranter? På sådant sätt kunde hjelpen i tidens längd räcka till för flere. I afseende på de hulpne wore detta wäl också billigt. Månge hafwa tillförne fått icke obetydlig hjelp, isynnerhet i Chicago, af hwilka somliga nu samlat förmögenhet, utan att återbära en cent, hwilket icke heller begärts. Wi hafwa ock förr uttalat och widhålla wår öfwertygelse, att wi ej böra locka folk att från Swerige flytta hit i den galna, dock icke sällsynta, öfwertygelsen att ’man här kan få allt för intet.’”

*Carl Hammarströms historia berättas i blogginlägget den 1 november.

De senaste pengarna som kommit in i insamlingen till de nödställda i Virginia redovisas också i Hemlandet den 20 december. Utöver de 51,50 dollar som gick direkt till Olof Brinck har nu inkommit 89,40 dollar. De senaste slantarna kommer från svenskar i Mendon Township, Iowa, förmedlade av Steph Pederson i McGregor, Elise S-b-g i Springfield, Iowa, och kollekt upptagen under Tacksägelsedagen i Svenska Lutherska församlingen i Moline.

Insamlade medel till svenskarna i Richmond redovisas i Hemlandet den 20 december 1865.

Fortsättning följer den 27 december.


Comments are closed.