web analytics
6 november: ”On to Richmond!”

6 november: ”On to Richmond!”

Idag är det den 6 november, och för 158 år sedan, den 6 november 1860, blev Abraham Lincoln vald till president i USA. Han hade inte stöd från en enda sydstat. Valet av Lincoln var en av de faktorer som skulle leda till att sydstaterna bröt sig ur unionen som bildade USA, och inledningen på det Amerikanska inbördeskriget.

Det Richmond i Virginia som svenskarna hamnade i 1865, var en stad svårt märkt av det Amerikanska inbördeskriget. I maj 1861, redan några veckor innan Virginia gick med i sydstaternas Konfederation (Confederate States of America, CSA), valde de övriga sydstaterna i Konfederationen Richmond som sin huvudstad. Det amerikanska inbördeskriget hade inletts den 12 april, 1861. Virginia gick ur USA den 17 april, och gick med i CSA den 19 juni.

Som Konfedreationens huvudstad var Richmond strategiskt viktig på många sätt. 1860 hade staden haft nästan 38 000 invånare, och var därmed en av de större städerna i Nordamerika. Dess läge vid James River var idealiskt för industrier som behövde vattenkraft, och järnverk som Tredegar Iron Works tillverkade krigsmateriel till Konfederationen. Allt som behövdes i krigföringen, från stålet i krigsfartyget USS Virginia, artilleripjäser och bomber, via svärd, bajonetter och rustningar, till tält och uniformer, tillverkades i Richmond.

Tredegar Iron Works vid James River, Richmond, Virginia, på 1860-talet.

Richmond var också en viktig knutpunkt för transporter. James River var en viktig transportväg till Atlanten, och inte mindre än fem järnvägar hade Richmond som slutstation. Det som producerades i stadens industrier och Virginias plantager kunde smidigt fraktas vidare till sina destinationer.

Närheten till kriget gjorde att staden automatiskt blev ett centrum för såväl sjukhus för krigsskadade som fängelser och läger för krigsfångar.

Under tiden som Sydstaternas huvudstad var också den politiska makten koncentrerad till staden. Där fanns Konfederationens president Jefferson Davis, och hela hans regering, liksom den förvaltning som krävdes. Där fanns också guvernören och styret för Virginia, liksom Richmonds borgmästare och dess förvaltning.

Virginia State Capitol, Richmond, designad av president Thomas Jefferson. Regeringsbyggnad för Konfederationen 1861-1865. Foto från 1865. Ur Library of Congress samlingar, Prints and Photographs Division, Washington, D.C. Bilden är beskuren.

Under kriget ökade befolkningen i Richmond kraftigt. Från de cirka 38 000 invånarna 1860, av vilka en dryg fjärdedel var slavar som arbetade i industrier och hem, till mer än 100 000 1863. Kanske var invånarantalet så högt som 150 000 personer 1865. Och staden drog till sig alla typer av människor. Polisstyrkan var inte tillräcklig för de spelhålor, den prostitution och den kriminalitet som frodades. Bostadsbristen var enorm, vilket ledde till höga hyror för de husrum som fanns. Sjukdomar spred sig, mat och bränsle tröt, och inflation ledde till att priserna 1863 var 700 procent högre än 1861. Spänningarna ledde till brödkravaller i april 1863.

Richmonds ställning gjorde staden till en självklar måltavla för nordstatsarmén, och det faktum att den endast låg 16-17 mil från Unionens huvudstad Washington, var en nagel i ögat på nordstaterna. ”On to Richmond!”, ”Mot Richmond!”, blev slagordet för dess armé. Staden utsattes för ideliga stormningsförsök, och lokalbefolkningen pratade om att förstöra allt av värde i Richmond om den riskerade att bli invaderad. Stadens och Konfederationens styren var dock oroliga för att även bostadsområden skulle förstöras, om det skulle komma till det.

När nordstatsarmén, ledd av Ulysses S Grant, slutligen närmade sig Richmond våren 1865 och dess fall ansågs nära förestående, beslutades att militären och President Davis med sin regering skulle lämna staden. När sydstatsarmén utrymde Richmond den 2 april, satte den också eld på broar, vapenförråd, och lager- och förrådsbyggnader. Elden spred sig till stora delar av centrum, som brann tills stadens borgmästare, Joseph C Mayo, dagen efter överlämnade staden till nordstatsarmén. En vecka senare, den 9 april 1865, kapitulerade General Lee till General Grant vid Appomattox tingshus.

Karta över centrala Richmond på 1860-talet. Det nedbrända området är markerat med rött.
Originalkartan finns i Library of Congress’ samlingar, Geography & Map Division, Washington, D.C. Kartan har blivit modifierad av användaren Ro4444 och publicerad på Wikipedia, https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Map_of_Richmond_1864_with_burnt_districts_small.jpg . Kartan är beskuren.

Den 15 april avled president Lincoln av de skottskador han fått av sydstataren John Wilkes Booth på Ford’s Theatre i Washington kvällen innan.

Det var alltså i efterdyningarna av de här händelserna som de nyanlända svenskarna lurades att resa till trakten av Richmond och ta de arbeten slavarna tidigare hade utfört.

Richmonds centrum från söder. Nordstatssoldat med erövrade kanoner och kulor framför stadens brända kvarter. I bakgrunden Virginia State Capitol.
Fotograf: Andrew J Russell, april 1865. Bilden är beskuren.
Ur Library of Congress samlingar Prints and Photographs Division, Washington, D.C.

 

Richmonds centrum från väster. Vy över stadens brända kvarter. James River till höger i bild, Virginia State Capitol i bakgrunden.
Fotograf: Alexander Gardner, april 1865. Bilden är beskuren.
Ur Library of Congress samlingar, Prints and Photographs Division, Washington, D.C.
Richmonds centrum från öster, april 1865. James River till vänster i bild, Virginia State Capitol centralt i bakgrunden.
Ur Library of Congress samlingar, Prints and Photographs Division, Washington, D.C. Bilden är beskuren.

 

Ammunition som blivit kvar i Richmonds ruiner, april 1865.
Ur Library of Congress samlingar, Prints and Photographs Division, Washington, D.C. Bilden är beskuren.
Nedbrunna kvarter i Richmond, april 1865.
Ur Library of Congress samlingar, Prints and Photographs Division, Washington, D.C.
Comments are closed.