web analytics

Browsed by
Månad: februari 2017

27 februari: En ände med förskräckelse

27 februari: En ände med förskräckelse

Idag är det den 27 februari, och för 190 år sedan, den 27 februari 1827, tog Jacob Perssons liv en ände med förskräckelse.

Historien började redan den 7 januari, då Jacob Persson slog ihjäl sin granne, mjölnaren Peter Johansson. Den förfärliga händelsen återberättas i dödboken av prästen i Hjälmseryds socken:

Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 250 / sid 491.
Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 250 / sid 491.

”Den 7 januari i skymningen blef mannen Peter Johansson i Brohults Nedre Quarn med att enda slag i hufvudet af en yxhammar så wåldsamt slagen, att han lefde därefter blott ett par timmar, dock utan all sansning. Jacob Persson i gården blef såsom baneman straxt häktad och afförd till slottsarresten i Jönköping, för att befordras till wederbörligt straff och ansvar; och den mördade mannen blef i behörig ordning obducerad, samt den 21 Januarii Christeligen begrafven. Mordet skedde straxt utom Jacobs stuga. Peter Johansson var 30 ¾ år g[amma]l.”

Peter Johansson efterlämnade en 29-årig gravid änka, Anna Cajsa Andersdotter, och döttrarna Lena Catrina, 5,5 år, och Inga Stina, som fyllde 3 år samma dag som hennes far slogs ihjäl.

Några veckor senare fortsätter historien:

Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 250 / sid 490.
Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 250 / sid 490.

”Mannen Jacob Persson från Brohult, hvilken för den 7 sistl[idne] Januari å Peter Jansson[sic!] i Brohults quarn begångit dråp, straxt häktad och till länets slottsarrest införd, blifvit därifrån till Komstad Tingsställe afförd, där han wid det ännu den 27 sistförl[idne] Febr[uari] påstående Winter-Ting undergick laga ransakning, hvarefter han fulltygad om sitt rysliga brott, slutligen detsamma vidgick, ehuru han enständigt allt därintill detsamma ondskefullt förnekat. Då han efter slutad ransakning samma dag om aftonen ur Tings-salen blef nedförd i fängelse-rummet, förflöt knapt en half timma, sedan han dit inkommit, förrän han plötsligen med döden afgick, efter att hafva rysligen flera slag krupit omkring i rummet, och tog så, efter en öfverdådig lefnad, en ände med förskräckelse. Han hade icke varit frisk redan flera dagar före sin affärd från Jönköping till Komstad. Emedlertid blef, genom flera inför Wästra Härads Tings Rätt dagen därpå hörde vitnen, intygadt och uplyst, det ingen våldsam behandling vållat Jacob Perssons död, utan att han genom någon invärtes sjukdom aflidit; hvadan ock, enligt Lofl[iga] Tings Rättens förordnande om begrafningssättet, Jacob Perssons döda kropp sedan densamma från Komstad blifvit genom Dess anhöriga hemhäntad, i förmåga f 2 Cap. Straff-Balken, blef i Hjelmseryds kyrkogård afsides lagd den 2 Mars om aftonen. Hans ålder var 44 1/12 år.”

Här skulle man kunna slänga in ett förnumstigt ordspråk om karma, svinhugg, vem synden straffar eller när Gud gör det, men det fanns ytterligare personer som fick lida av den här sorgliga historien: de båda männens familjer. Även Jacob lämnade nämligen en familj efter sig: den 40-åriga änkan Lena Gabrielsdotter, sönerna Johannes, 8 år, Nils Magnus, nyss fyllda 4 år, och Isak, 9 månader gammal.

Peter Johanssons änka Anna Cajsa födde en son i maj, som döptes efter sin far.

17 februari: Kostnaden för att dö

17 februari: Kostnaden för att dö

Idag är det den 17 februari, och för 105 år sedan, den 17 februari 1912, ramlade Klas Jansson av en släde på Hornborgasjön. Det skulle komma att kosta honom mer än livet.

Klas Levin Jansson var född i Kölaby 1862. 1883 hade han kommit från Åsarp till Bolums socken på Billingens västra sluttning, och där arbetade han som dräng på Munkgården i många år. 1902 kommer han till Skattegården, där han fortsätter att arbeta som dräng i fem år. 1907 skaffar han dock sitt eget ställe under Skattegården, där han brukar 1/4 mantal varvat med annat jobb som ”arbetare”. Från 1909 har han även en piga, 17-åriga Olga Eleonora Engström. Det sägs att hon ska ha varit den som skötte gården, och att han var så snål mot henne att grannarna fick ge henne mat.(1)

Den 17 februari har Klas varit i Skara på marknad, och köpt sig en häst. På hemvägen får han lifta med en granne, och sätter sig bakpå släden, hållandes hästen, som springer efter släden, i grimskaftet.

Vad som sedan händer refereras i Skara Tidning den 2 mars:

Källa: Skara Tidning 1912-03-02.
Källa: Skara Tidning 1912-03-02.

Ihjälfrusen på Hornborgasjön. Kreaturshandlaren Klas J[a]nsson från Skattegården, Bolum, bevistade senaste marknaden i Skara, där han inköpt en häst. Han fick på hemvägen åkande följa med en granne, och vägen togs över Hornborgasjön. J[ansson] tog plats bakpå åkdonet och lät sin häst, vilken han ledde i grimskaftet, springa efter släden. Då grannen kom hem, var emellertid J[a]nsson försvunnen. På onsdagen kom hästen fram till Trestena, och med anledning därav vidtog man efterforskningar, som resulterade i att J[a]nsson anträffades ihjälfrusen på Hornborgasjöns is.”

Enligt noteringar i Bolums och grannsocknen Stenums dödböcker hittas han i ån Flian i Stenums socken den 26 februari.

"Drunkning af våda. Funnen i ån Flian af Stenums socken d. 26/2." Källa: ArkivDigital: Broddetorp F:2 (1896-1920) Bild 780 / sida 72.
”Drunkning af våda. Funnen i ån Flian af Stenums socken d. 26/2.”
Källa: ArkivDigital: Broddetorp F:2 (1896-1920) Bild 780 / sida 72.

Genom bouppteckningen, som görs den 23 maj, kan man förstå varför han varit snål mot sin piga. Tillgångarna består av:

Diverse sämre gångkläder, 2:- kr
1/2 duss[in] skjortor, 3:- kr
2 rockar och byxor, 2:- kr
1 kostym, 16:- kr
1 hatt, 2:- kr
1 klocka, 10:- kr
1 jernspis, 1:- kr
1 par skor, 3:- kr
samt kontant vid dödstillfället, 138:65 kr.

Summa tillgångar 177:65 kr.

Varför hästen inte är med i bouppteckningen förtäljer inte historien.

Skulderna, däremot, uppgår till  482:25 kronor till fyra av hans grannar, och bouppteckningskostnaden är 20:- kronor. Dessutom tillkom kostnaden för att ha ramlat av släden, förutom livet:

Klas Levin Janssons bouppteckning, 25 maj 1912. Källa: ArkivDigital: Skånings och Valle häradsrätt FII:4 (1911-1912) Bild 4580 / sida 23.
Klas Levin Janssons bouppteckning, 25 maj 1912.
Källa: ArkivDigital: Skånings och Valle häradsrätt FII:4 (1911-1912) Bild 4580 / sida 23.

”För upptagning af Janssons döda kropp ur Hornborgaån: 5:- kr.”

(1) http://www.bjellum.se/9hjilmer/03Bolum/bo_farm/bo_skatt/bo_skatt.htm

 

9 februari: Förqväfd af modren

9 februari: Förqväfd af modren

Idag är det den 9 februari, och för 208 år sedan, den 9 februari 1809, vaknade Anders Anderssons hustru Catharina Jonsdotter i Hjälmseryd upp till den värsta mardröm en förälder kan tänka sig.

Hasslösa 1817.
Hasslösa 1817.

”Förqväfd af modren”, kvävd av modern, är inte en ovanlig dödsorsak i dödböckerna på 17- och 1800-talet. Detta var ofta slutsatsen när man oförklarligt hittade ett spädbarn avlidet i sängen bredvid modern. Det kan inte uteslutas att någon nybliven mor faktiskt hade råkat hamna över sitt barn i sängen under natten, men mer sannolikt är att barnet drabbats av det man numera kallar plötslig spädbarnsdöd.

Det faktum att spädbarn hittades döda i sängen invid modern var så vanligt, att det i 1734 års lag infördes en särskild paragraf om det i Missgärningabalken, XXX kapitlet:

Missgärningabalken, XXX Cap. 2§.
Missgärningabalken, XXX Cap. 2§.

”2. §. Ligger moder ihiäl barn sitt; ransake therom Domaren strax, ther thet i Staden skedt: å Landet ransakes af Presten och soknens äldsta i soknestufwun, ther Kronofogde eller Länsman bör när wara. Finnes thet af wåda skedt; blifwe hon tå warnad, och ware för böter fri. Pröfwes thet annorlunda skedt; gånge tå saken til Domaren. Lägger amma spädt barn hos sig i säng; böte fem daler, äntå at barnet ej får theraf skada. Warder barnet theraf förqwafdt, eller får thet död af annor hennes wårdslöshet; straffes med ris, eller plichte med fängelse wid watn och bröd, som brottet är til.”

 

Hangelösa 1736: "Torparen Erik Abrahamssons Barn Lena som fans dödt om morgonen hos Modren i Sängen och förmenades wara qwafdt." Källa: ArkivDigital: Hangelösa AI:1 (1691-1695) Bild 142 / sid 137.
Hangelösa 1736: ”Torparen Erik Abrahamssons Barn Lena som fans dödt om morgonen hos Modren i Sängen och förmenades wara qwafdt.”
Källa: ArkivDigital: Hangelösa AI:1 (1691-1695) Bild 142 / sid 137.
Forshem 1860.
Forshem 1860.

Oftast noterades dödsfallen endast med ”af wåda förqväfd af modren” eller liknande, men prästen i Hjälmseryd beskriver omständigheterna lite utförligare, vilket ger en bild av hur man reagerade och agerade när man fann ett spädbarn avlidet i sängen bredvid sin mor.

Catharinas och Anders lille son Peter var född den 10 november 1808, och blev alltså tre månader gammal. Prästen i Hjälmseryds socken utgick dock inte ifrån någon speciell dödsorsak eller skyller på modern, utan genomför en ordentlig undersökning:

Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd (F) C:4 (1809-1834) Bild 208 / sid 407.
Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 208 / sid 407.

”Den 9 [februari] har till Nässja nykomne m[annen] Anders Anderssons h[ustru] Cathrina morgonstunden funnit sin lille son, P[ilte]b[arne]t Peter dödt hos sig i sängen, hwarom straxt skrefs till Hog Kron Länsman Löfgren; men som han war hindrad besigtigades barnet af sexm[annen](1) Swen Swensson i Söndra och gårdmannen Peter Perss[on] Frisk i Fru Bergqwists och 2 gårdqvinnors närvaro, finnande ingen fläk eller blånad på kroppen, som kunnat förorsaka döden, hwarföre liket begrofs och modren undergick vanlig intagning(2).”

Knappt två år senare hände samma sak med Catharina Persdotters och Erik Svenssons lilla Johanna:

Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 211 / sid 413.
Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 211 / sid 413.

”Den 30 Decembr hade Erik Svenssons hustru Cathrina P[er]sdr i W[ästra] Mo sorgen att finna sitt sp[äda] barn Johanna död på armen, efter knappt 2 timmars sömn. Grannarnas betyg visar att icke minsta teckn synes att kroppen blifvit skadadt. Lefvat 20 dygn. Begr. d. 6 jan.”

12 år senare, 1823, drabbade samma olycka Ingrid Magnusdotter och Hans Svensson, fortfarande i Hjälmseryd. Den här gången frågade man även grannarna om föräldrarna kunde misstänkas ha skadat barnet avsiktligen. Prästen skriver i dödboken:

Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 241 / sid 473.
Källa: ArkivDigital: Hjälmseryd C:4 (1809-1834) Bild 241 / sid 473.

”Den 15 Januari fanns dödt i sängen utanföre föräldrerne fadr[en] Hans Svensson i Klerebo och modr[en] H[ustrun] Ingrid Magnusdr, deras barn Sven Magnus 16 veckor gammalt. Modren upwaknade klåckan 3 på morgonen till denna förfärande syn och wäckte straxt sin man, som låg bredevid henne, hvilken nu icke mindre öfver denna bedröfliga tilldragelse förskräcktes och oroades. På gjord anmälan härom blef wederbörlig ransakning och undersökning hållen, hvarvid utröntes, att icke den minsta blånad eller åkomma war att finna på barnets kropp, att ingen anledning förekom till någon wårdslöshet, mindre någon upsåtlig ondska såsom orsak till barnets död, hällst at gårdboerne enhälligt intygades, att föräldrarne med all uptänklig omsorg och ömt upseende wårdade sitt barn. Det blef därföre den 19 dennes ordentl[igt] begrafvit, och bägge föräldrarne enligt Kyrko-Handbokens föreskrift samma dag intagne(2).”

Tre veckor senare var det dags igen; en närapå identisk händelse i samma socken. I dödboken beskriver prästen även den bottenlösa sorg modern drabbats av:

”Den 6 fegruarii kl 4 om morgonen fann modern Sven Svensson Spångs i Boda Hustru Lena Magnusdr Deras Barn Sven på 16:de veckan gammalt, dött hos sig i sängen. Wederbörlig ransakning och besiktning anställdes; men ingen anledning förekom till någon moderns ondska eller vårdslöshet såsom orsaken till denna beklagliga olyckshändelse. Barnet blef därföre den 16 dennes ordentl[igt] begrafvit, och den djupt bedröfvade och sorgbundna modren samma dag efter Kyrko-Handbokens föreskrift intagen(2).”

Barnadödligheten var stor under den här tiden, och nästan varje familj fick uppleva att man förlorade minst en av sina telningar, så en större mental förberedelse för det otänkbara fanns nog, jämfört med idag. Många barn for illa: aga var tillåten, sjukdomar grasserade, hygienen var dålig, maten brast i både tillgång och näring, kläderna var dåliga och husen dragiga. Icke desto mindre visar ovanstående noteringar att ett spädbarns oförklarliga dödsfall togs på största allvar av samhället, att man var mån om barnets omsorg och att barnen sörjdes av sina föräldrar även på den tiden.

Lau 1795. Källa: ArkivDigital: När CI:3 (1777-1860) Bild 3540 / sid 349.
Lau 1795: ”Natten imellan d. 30 Nowemb och 1ste Decemb. fann Afsk[edade] Båtsm[annen] Jacob Glömskers Dotter Catharina, då hon vaknade, at hännes oäckta son Anders var död, som vid ündersökningen d. 2 Dec. befanns af våda blifvit Modren til mycken sorg qvaft. Barnet begrafv d. 6 Decemb. och samma dag blef Modren i Församlingens gemenskap intagen. Den förqvafde Gossen var 5 månader och 4 dagar gammal.”
Källa: ArkivDigital: När CI:3 (1777-1860) Bild 3540 / sid 349.
  1. En sexman var en av socknens förtroendemän.
  2. Modern/föräldrarna välkomnades i kyrkan.