Roots & Branches — Bloggen

Idag är det den 1 juli, och för 153 år sedan, den 1 juli 1863, inleddes slaget vid Gettysburg. Slaget medförde det största antalet döda och skadade i hela det amerikanska inbördeskriget, och beskrivs ofta som avgörande för krigets utgång.

Det var på fälten och kullarna runt det lilla samhället Gettysburg i Pennsylvania som nordstatsarméns general George G Meade, som sedan tre dagar ledde Army of the Potomac, drabbade samman med sydstatsarméns general Robert E Lee och hans Army of Northern Virginia, och därmed hindrade sydstatarna från att invadera nordstaterna.

På slagets första dag, den 1 juli, drabbar några av de båda arméernas trupper samman på åsarna nordväst om staden. Sydstatsarmén är här starkare, och nordstatarna tvingas retirera söderut genom Gettysburgs gator.

På eftermiddagen dagen efter har sydstatarna omringat nordstatarna söder om Gettysburg, men nordstatarna håller strategiska platser och har goda möjligheter att försvara sig. Svåra strider står på den västra flanken, och dagen blir en av krigets blodigaste.

På morgonen den 3 juli anfaller general Lee general Meades trupper från öster, men nordstatarna lyckas försvara sig i de hårda striderna, dock med svåra förluster. Den eftermiddagen har sydstatarna bara en utvilad division kvar: den som leds av genearal George Pickett. Sydstatarna med Picketts division anfaller från väst igen, och de har 1,5 kilometer av öppna fält framför sig, här och där korsade med staket och andra hinder att ta sig över för att nå nordstatsarméns ställningar. Anfallet har gått till historien som ”Pickett’s Charge”, Picketts attack. Strategiskt placerade på åsen framför dem, Cemetery Ridge, står nordstatsarmén och skjuter rakt emot dem. Vid kanten på åsen står en stenmur i vinkel, ”the Angle”, och de sydstatare som når längst kommer dit, men inte längre. Efter hårda strider får de sydstatare som kan, retirera.

Samtidigt strider de båda kavallerierna någon kilometer längre österut.

Man har räknat med att upp till omkring 51 000 soldater antingen dog, sårades, togs tillfånga eller försvann på annat sätt i striderna under de tre dagarna. På nordstatssidan dödades 3 155 soldater, omkring 14 530 sårades och nästan 5 370 tillfångatogs eller försvann. På sydstatssidan är siffrorna svårare att uppskatta, men mellan 20 000 och 28 000 dödade, sårade och tillfångatagna eller saknade brukar nämnas. Totalt sett förlorades omkring en tredjedel av alla som deltog i striderna. Slaget räknas som ett av de dödligaste i amerikansk historia.

Det tog tre veckor innan nyheterna om slaget vid Gettysburg rapporterades i svenska tidningar. I Tidning för Wenersborgs Stad och Län fanns följande artikel den 21 juli: 

”Underrättelserna från Newyork af den 3 och 4 d:s meddela, att en stor slagtning stått den 2 och 3 wid Gettysburg mellan de konfedererades hufwudarmé under general Lee samt Potomac-arméen under general Meade. Det war den i flera dagar wäntade batalj, om hwilken Times’ Newyorker-korrespondent och flera med honom förutsagt, att den skulle tillintetgöra unionens stridskrafter i öster och lemna dess hufwudstab i de konfedererades wåld. Utgången har dock icke besannat profetian. Ännu föreligga endast telegrammer från London om denna slagtning, af hwilka man erfar, att densamma warit en seger för unionens wapen, ehuru det är twifwelaktigt, om segern warit afgörande. Den 2 dennes angrepo de konfedererade en wid Gettysburg under general Reynolds’ befäl stående kår. Reynolds stred i början med lycka, men när det lyckats fienden kringgå hans wenstra flygel, måste han draga sig tillbaka för öfwermakten. Gettysburg besattes af de konfedererade, och Reynolds förenade sig med hufwudarméen under general Meade. Följande dag började den stora bataljen. Meades officiella rapport, daterad den 3 om aftonen, bekräftar, att de konfedererade började angreppet den 2, men att de slutligen, efter stor manspillan å ömse sidor, blifwit på alla punkter tillbakaslagna. – Mot slagets slut syntes de begge arméerna hafwa innehaft ungefär samma positioner som före dess början. Emellertid har president Lincoln utfärdat en kungörelse, som på grund af en rapport från general Meade talar om större fördelar, som unionsarméen wunnit.

Det är sannolikt, att denna batalj skall återgifwa nordstaterna något af deras starkt skakade förtroende till egen kraft, och att af de 50,000 veteraner, som uttjenat sin tid, många åter skola skynda till unionens fanor, för att förstärka Potomac-arméen. Man kan åtminstone antaga, att utgången af bataljen den 2 och 3 juli skingrat alla faror för Washingtons och Baltimores säkerhet. Deremot synes den ej warit nog afgörande, för att hindra Lee werkställa ett ordnat återtåg öfwer Rappahannock.”

Det amerikanska inbördeskriget skulle pågå i nästan två år till, efter slaget vid Gettysburg.

För den som är intresserad av mer information rekommenderas Gettysburg 360 och den animerade kartan om striderna.

Idag är det den 22 juni, och för 171 år sedan, den 22 juni 1845, hölls sockenstämma i Nordmark. En av punkterna på stämman rörde vaccinatören.

Smittkoppor var en av de stora farsoterna innan vaccinet mot sjukdomen utvecklades. Redan 1769 blev blivande Kung Gustav III och hans syskon skyddsympade mot sjukdomen, vilket innebar att smittämnen från en sjuk person läggs på en frisk persons hud, varpå huden rispas. Man får då en mildare infektion, och blir sedan immun, men det fanns också risker med metoden.

Man upptäckte att personer som smittats av kokoppor inte blev sjuka i smittkoppor, och det första vaccinet framställdes av vätska från kor sjuka i kokoppor. Den förste att bli vaccinerad var en pojke i England 1796. Redan 1801 utfördes den första smittkoppsvaccinationen i Sverige, och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot sjukdomen före 2 års ålder. Varje socken skulle ha en vaccinatör och en eller två vaccinationsföreståndare, vilka jämte kyrkoherden såg till att barnen blev vaccinerade. I kyrkböckerna noterades noggrant vilka som hade haft sjukdomen, vilka som var vaccinerade och vilka som var ovaccinerade.

Många barn var nog då som nu rädda för själva vaccinationen, som fortfarande gick ut på att huden rispades. I Nordmarks socken räckte inte det. Vid sockenstämman som hänvisas till ovan finns följande punkt i protokollet:

”§ 10. Då nu, såsom ofta tillförne, allmänt klagades deröfwer, att vaccinatören Johannes Berg, oaktadt erhållne warningar, merendels är af starka drycker oredig vid vaccineringen, hwarigenom denna icke som sig bör kan wärkställas, så ansåg Församlingen sig icke kunna eller böra längre bibehålla honom utan walde till waccinatör skolläraren H:r N. Hedlund.”

Idag är det den 13 juni, och för 150 år sedan, sommaren 1866, utspelades det Tyska enhetskriget mellan Preussen och Österrike. Kriget bröt ut den 14 juni, men dagen innan meddelade tidningen Kalmar att en viktig överenskommelse slutits mellan parterna i händelse av krig.

”För badbesökande. En Breslau-tidning säger sig erhållit underrättelse att, i händelse av krig, en överenskommelse skall blifwit träffad, hwarigenom såwäl österrikiska som preussiska badorter förklaras för neutralt område.”

Idag är det den 6 juni, och det firar jag med det första inlägget på bloggen! För 182 år sedan, den 6 juni 1834, hölls sockenstämma i Sunnemo. Såhär i bröllopstider passar det kanske att påminna om att en vigsel minsann inte är något man gör för skojs skull.

”§5. På föreställning af ordföranden beslöt Församlingen enhälligt att, i likhet med Råda Socken och hvad å andra orter är vidtaget, vid Brudvigsel i kyrkan upphöra med spel på violin och Blåsinstrument, hvilket af erfarenhet befunnits mera störa den ordning och högtidlighet som tillhöra dessa förrättningar, samt är enligt kyrkolagens anda stridande mot Christelig öfning och upplysning.”

Glad nationaldag!