Idag är det den 11 maj, och för 200 år sedan, den 11 maj 1817, var det sockenstämma i Ledsjö. Några av ärendena rörde fattiga invånare i socknen, och ger en inblick i synen på dem och hur man resonerade kring om de skulle få hjälp eller ej. Varje socken hade ansvar för sina egna fattiga, och andra socknars fattighjon ville man inte ha utgifter för.

Pehr Jonsson på Stengårdsslätten är rädd att han ska behöva bekosta Anders Pehrssons sons uppväxt, eftersom de bodde på hans mark.

”§6. Åt Britta i Måsen beviljades half och åt Anders Pehrsson i Björkås hel stat. Åboen å Stengårdsslätten Pehr Jonsson anmärkte dervid, att om Anders Pehrsson i Björkås fortforo, att blifva boende på dess egor, kunde mantals-penningar för dess tillvexande son i framtiden falla jordegaren till last; yrkade därföre att Anders borde flytta till fattigstugan; men socknemännen begärde, att han skulle få qvarblifva i den stuga, där han sig hitintills uppehållit, hvilket Pehr Jonsson biföll, emot socknemännens försäkran, att hålla honom skadeslös i fall hans godhet emot denna sjukliga mannen, skulle medföra den fruktade kostnaden.”

Vad ska man göra med Lars Larsson i Sanna, som super så han blir blind, och inte får bo kvar i sin stuga?

”§7. Lars Larsson i Sanna, som är husvill och nästan blind hade begärt, att socknemännen ville försi honom med någon bostad. Wid en öfverläggning som tillförne varit sockemännnen emillan, hade förslag upgifvet på en ledig stuga, där det troddes, att han emot någon ringa afgift kunde få husrum; men detta hade icke kunnat verkställas. På Herr Capitain Silfverhjelms anmälan, tillkännagaf nu Pastor, att Lars icke längre kunde få bo i den stuga där han tillförne uppehållit sig, utan ofördröjligen skulle afflytta.

Pastor yrkade att socknen icke kan underlåta omtanke om den bräckliga och blinda mannens bergning, men socknemännen påstodo, att han är benägen för fyllerie, och att, om han därvid hållde måttan, hans ögon icke voro så svaga, att han icke kunde förtjena födan.

Dessutom yrkade de, att då Lars Larsson i församlingen intogs, framledne Fru Hellstadius gifvit sin förbindelse, att så draga försorg om honom, att han icke skulle falla socknen till last. De begärde därföre upskof, för att försöka om icke denna förbindelseskrift, ännu kunde igenfinnas.”

Man lär sig inget på tom mage, ”dä ä gevet”. Anders på Tåens barn ska så klart kunna äta sig mätta.

”§8. Åt Stina Brask bevilljades 2 Riksdaler såsom förra året, och åt soldat Alm En Tunna hafre, i anseende till en honom öfvergången olycka af wådeld, samt åt Anders på Tåen vid Christinebo till läsehjelp åt sine barn ½ skeppa Råg och 1 skeppa hafre.”

Vem ska stå för soldatänkans bostad, Ledsjö eller grannsocknen Vättlösa?

”§12. Soldat Enkan Maria Larsdotter, hvars man Johan Ahl under kriget med döden afgått, hade hos Landshöfdinge Embetet anhållit om tillstånd, att få inflytta i sin, på Olof Engårds ägor i Wättlösa upbygda stuga.

Wättlösa socknemän häröfver hörde, hade väl bestridt detta, hälst hon sednast varit boende i Ledsiö socken; men på gjorde föreställningar, att hon ändock sin längsta tid varit i Wättlösa, ändteligen lämnat sitt samtycke mot det uttryckliga förbehåll, att hon med wedbrand skulle ifrån Ledsiö förses.

Uppå Pastors föreställning ingingo Ledsiö socknemän i denna förbindelse, och åtogo sig att uppå tillsägelse af henne, dels förse henne med nödigt Bränsle, des i annat gå henne tillhanda.”

Källa: ”Protocoll hållit wid allmän Sockenstämma i Ledsiö den 11. Maji 1817”, ArkivDigital: Ledsjö KI:2 (1807-1858) Bild 34 / sid 61.